Foto: Amaury Salas on Unsplash

Mitt upp i allt är jag just nu lugnare och mindre stressad än på mängder av år. Sedan några dagar ligger min energi på en mycket hög nivå, och lusten att börja med något nytt har vaknat till liv. Inte vad gäller företaget (det ligger ju i träda tills vidare), utan mer på ett personligt plan. Det känns som om jag nått botten av mig själv. Inte i negativ bemärkelse, dock! Det är som om jag liksom är helt grundad – att allt onödigt är bortskalat.

Det är ingen idé att planera framåt just nu. Semester – vilket land kommer att släppa in turister i sommar? Arbete – företag kämpar just nu för att överleva, att köpa in mina tjänster ligger nog långt ner på priolistan nu. Jag bara accepterar och avvaktar. Jag har släppt kontrollen. Och däri ligger nog svaret: jag har äntligen frid nog i kroppen för att finna nya sidor av mig själv.

Av den anledningen röjer jag nu runt som en furie här hemma i ett sökande efter det DÄR. Jag vet inte vad det är som kan tillfredsställa behovet. För jag vet liksom inte vad det är. Jag har testat att baka. Frallor och kladdkaka (allt gluten- och sockerfritt). Det har inte hänt sen jag vet inte när. Jag har inget behov av det egentligen, jag äter varken bröd eller bakverk sedan många år. 

Jag har skurat, sorterat, röjt och rensat och organiserat och haft mig. Men allt sånt tar ju liksom slut när jag är klar! Det jag tror jag behöver är någon form av skapande som bara fortsätter. Tänk t ex att få dreja! Kleta med lera och ha sig. Men det alternativet går bort. Det ska vara något som jag kan göra hemma, så jag kan hålla på med det när andan faller på. Däremot kan jag tänka mig akvarellmålning. Jag tror inte jag har någon naturlig fallenhet för det. Men det vet jag ju inte förrän jag gjort ett seriöst försök!

Andra tankar uppkommer i samband med min nya skaparlusta och mitt härliga, stressbefriade lugn: hur håller jag fast vid den här sköna känslan när allt blir normalt igen? Det blir en utmaning! Jag vill se till att jag inte ramlar in i samma mönster som tidigare: att jobbet blir mitt allt och att precis all min energi läggs på det. Vilket kan bli svårt eftersom passion är en av mina allra starkaste drivkrafter.

Fast för tillfället lägger jag undan de funderingarna. Jag har ingen aning om hur tillvaron kommer att se ut i höst, nästa år eller om tio år. Jag tror att jag äntligen lärt mig leva i nuet. Och därför ska jag köpa akvarellfärger.

Lämna en kommentar