Foto: Isaac Quesada on Unsplash

Min pappa somnade in stilla och lugnt förra onsdagen. Jag satt på en restaurang och åt marulk. Även om beskedet inte var oväntat (han var gammal och hade nyligen opererats och mådde inte bra efteråt), så brast allt. Mitt bland alla andra lunchgäster.

I bilen fortsatte tårarna att rinna. Väl hemma kände jag mig lite lugnare, och fylldes mer av ett vemod. Jag har tyckt att jag är balanserad, men märker att jag inte alls har samma tolerans och tålamod för “störningar”. Idag – en dryg vecka efter pappas bortgång – känner jag mig helt dränerad på energi, och emellanåt måste jag bara få gråta.

Jag påverkas även fysiskt. Min mage lever rövare, mitt hår är alldeles risigt (så skumt?) och jag tycker att jag ser både sliten och äldre ut. Tärd.

Min pappa var världens raraste. Det var honom jag vände mig till när jag behövde stöd och råd, det var han som först fick höra om större händelser i mitt liv. Jag minns till exempel när jag precis hade träffat min man. Ringde till pappa och berättade hur underbart allt var och att jag skulle gifta mig med denna superman. Något som min intet ont anande make-in-spe inte hade en aning om!😄 Sånt fick pappa alltid reda på före de flesta andra.

Att nattas av pappa som liten var som att titta in i en annan värld! Han berättade oftast historier från när han själv var liten på 30- och 40-talet. Jag minns vissa bättre än andra. Bl a när han och hans kompisar la ettöringar i spårvagnsspåren i Gävle. De blev helt tillplattade. Eller när han och andra busungar tog bort baksidan på ett utedass hos en släkting under ett kalas och stoppade in en lövruska när någon slog sig ner!

Vi har bilat runt och vandrat i fjällen, fiskat, tältat, plockat bär och svamp och spelat så himla mycket kort och skrattat och haft oss. Pappa var mästare på helstekt fläskkarré och honungsgriljerade revbensspjäll. När han var sjukskriven i månader efter en bilolycka, kom jag varje dag hem efter skolan till en kopp varm, hemgjord choklad – kakao, socker och grädde.

Nu startar en ny fas i mitt liv. Jag tillhör plötsligt släktens äldsta generation. Pappa saknas. Men jag vet att han har det mycket bra där han är nu. En natt kom han till mig, med ett brett leende och han var rak i ryggen och såg ut som hälsan själv. Högst troligt en helt vanlig dröm, men jag kan ändå inte släppa tanken på att han verkligen kom och sa “hej då” och “oroa dig inte för mig, jag har det så bra nu”.

Tack för att jag fick uppleva lyxen att ha dig som pappa!❤️

Avslutar med en text min systerson skrev om pappa:


Tack morfar för alla fantastiska barndomsminnen . Vi gjorde väldigt mycket tillsammans, reste runt världen, spenderade tid i skogen, spelade mycket kort och tärning. Ingen kunde berätta historier som dig, många nätter frågade jag efter bara en mer historia från när du var liten. Bara kärlek❤️!!!

Lämna en kommentar