Foto: kazuend on Unsplash

Under det här året har något hänt med mig. Omständigheterna i år har gjort att jag rannsakat mig själv, något som förändrat mig i grunden. Något jag kämpat emot länge har liksom exploderat och jag kan längre inte stå emot. Känslan är ren och skär befrielse! Och nu äntligen vågar jag berätta, och stå för vem jag egentligen är.

En som knarkar på kattvideor på Youtube.

Jag har aldrig varit någon storkonsument av Youtube. Men i min jakt på information för ett särskilt syfte ägnade jag mer och mer tid åt denna kanal. Jag upptäckte viktoriansk matlagning, såg instruktionsfilmer för akvarellmålning, snöade in på car detailing. Algoritmerna försåg min startsida med vad Youtube trodde skulle intressera mig. Så jag har även tittat på mängder av videor om mattvättning, hittade en man som renoverar gamla rostiga saker till nyskick (en tysk tändare från andra världskriget, ett verktygsset från 20-talet od). Jag vältrade mig i allt detta nya.

Och en dag fanns de bara där på min startsida. Katterna. I ett läge där jag blivit ganska blasé, och blotta tanken på att se ännu en inrökt och misshandlad matta rengöras gjorde alternativet “nä, om man skulle ta och skjuta sig i foten?” till något som lät lockande.

Oh, Youtube! Du vet PRECIS hur du ska göra!

Utan några som helst förväntningar klickade jag igång katterna. Jag föll pladask. Och chockades svårt över att jag gillade vad jag såg. Beroendet har eskalerat, och jag tittar nu både på hund- och bebisvideor.

Det rör sig om en total kapitulation inför allt detta söta, dråpliga, hjärtskärande. Den intellektuella stimulansen är såklart obefintlig. Men de gör något med mig som är nog så viktigt. De fyller mitt hjärta med värme, de får mig att le och skratta, de distraherar mig och får mig att glädjas åt det lilla. De har även fått mig att se de där små sakerna i mitt eget liv som har samma effekt. Jag kommer aldrig mer att fnysa föraktfullt åt dessa till synes simpla, men ack så välgörande videor. Ingen mer skam, inget mer smygande.

Så det är med stor glädje jag konstaterar:

Hej, jag heter Bitte. Jag är kattvideoknarkare.

Lämna en kommentar