Foto: Torsten Dederichs on Unsplash

Just nu sliter jag mitt hår, förbannar mig själv och söker desperat efter mitt borttappade självförtroende. Det har gått troll i ett quiz jag ska göra på kursen i podcasting/ljudteknk. Jag har svarat fel på en och samma fråga 3245 gånger! Jag har dessutom trasslat till det med en annan uppgift och väntar nervöst på feedback angående den.

Letar i studielitteraturen efter svaret på quizfrågan, jag har snart googlat sönder internettet. Jag. Hittar. Inte. Svaret.

Jag fascineras samtidigt över det faktum att jag i och med detta blir sexton år igen, går i ettan på humanistisk linje och har en prestationsångest som heter duga. Hade vi till exempel uppsatsskrivning (som jag älskade!) la jag alltid in ett tävlingsmoment i det hela: jag skulle vara klar först av alla. OCH bäst. Inte alltid en lyckad kombo.

FYI: Jag hoppade av gymnasiet efter ettan och började jobba istället.

När det blir så här, som tur är extremt sällan, ställer jag en enda fråga till mig själv:

Går jorden under på grund av vaddetnukanvara?

Svaret är så klart nej. Och följdfrågan i detta specifika fall: går jag den här kursen för att få ihop 7,5 högskolepoäng? Och svaret är självklart “nej”. Jag läser kursen för mitt höga nöjes skull och vill ha kunskapen. Hittills har jag lärt mig massor och fixat de andra uppgifterna galant.

Och när detta är slut, kommer jag att kunna rabbla svaret på frågan jag missat i sömnen!

Jag konstaterar att man aldrig blir riktigt färdig med sig själv. Det kommer nog alltid att finnas någon liten och undangömd lönndörr som ibland kan öppnas på glänt och släppa ut den där lilla och mycket osäkra Bitte. Bara att lära sig leva med det.

Känner du igen dig i detta?

PS! Jag har nu bett en ljudtekniker förklara, det kommer att lösa sig. Att be om hjälp är ju faktiskt ganska smart. 😉

Lämna en kommentar