Foto: Ian Taylor on Unsplash

Rätten till fria åsikter är skyddad i grundlagen. En åsikt är dock inte per automatik en sanning. Även om det kanske är lätt att blanda ihop begreppen ibland.

Under det här året har jag med stigande förvåning sett hur faktabaserad argumentation i mångt och mycket bytts ut mot en åsiktsbaserad dito. Det har sin förklaring: när något nytt och okänt dyker upp saknar vi i början kunskap. Okunskap innebär osäkerhet och många frågor, och vi börjar därför söka efter svar. När svaren på frågorna dröjer, börjar vi leta alternativa svar.

I fallet med corona har de konkreta svaren varit få. Ju längre in på året vi kommit, desto mer kreativa svarsalternativ har vi serverats. WHO, Bill Gates, 5G, Trump, reptilmänniskor, Tegnell är korrumperad (eller kanske en ödla?), det finns inget virus, regeringen är korrumperad, vi ska förslavas, etc etc. Listan kan göras hur lång som helst.

Som sagt: inga åsikter är förbjudna. Och jag är helt ärlig när jag säger att jag inte upprörs över, i mina ögon, udda åsikter. Jag kan absolut lyfta på ögonbrynet, men jag provoceras inte av det. Det som provocerar mig är hur de motiveras och underbyggs, och hur massorna eldas på.

Detta verkar ha eskalerat den senaste tiden, och jag läser dagligen kommentarer skrivna av människor som är rädda för den skrämmande nya världsbild de serveras. Och många är arga. Jättearga! De som är av annan åsikt när det gäller världsläget anklagas för att vara en skock får utan tankeförmåga eller för rädda för att se “sanningen”. För mig är det ett tydligt tecken på att argumenten tryter och saknar stabil grund.

Jag har sedan i mars sett otaliga videor, läst massor av inlägg, kollat upp hemsidor, sökt upp information om personer som ofta figurerar i dessa sammanhang. Jag har utifrån detta bildat mig mina egna åsikter. Självklart bygger mina åsikter på vad just JAG ser och hur JAG tolkar.

Jag har alltid drivits av att ta reda på fakta, jag föredrar att mina åsikter bygger på fakta. Och i min värld finns en hel del fakta som är obestridlig. I de fall fakta saknas, är det sannolikheten som avgör. Hur stor är sannolikheten att det finns reptilmänniskor på planeten Drago? Tja, kanske. I min värld är sannolikheten dock inte särskilt stor. Och OM de finns: vad skulle de vinna på att utrota oss människor? Och varför valde de i så fall att göra det med ett virus, måste ju finnas effektivare metoder? Såna här resonemang har jag fört med mig själv många gånger i år.

Något som spelar stor roll i det här sammanhanget är att jag tycker om rent spel. Att dra med sig massor av människor i en nedåtgående spiral av misstänksamhet, misstro och uppgivenhet genom att sprida ogrundade åsikter som fakta är så jäkla fult. Vare sig det beror på okunskap eller med beräkning. Okunskap är faktiskt nästan en värre anledning.

Ett år som varit helt sjukt på så många sätt och vis går mot sitt slut. Det är nog inte bara jag som hoppas att 2021 innebär lite ljusare, om än tuffa, tider. Det känns som om det är läge att lägga sökandet efter svar på hyllan ett tag? Jag tror nämligen att vi klarar av alla utmaningar bättre genom att försöka hålla ihop och jobba tillsammans för att lösa mer konkreta och akuta problem (t ex på hur sjukvården ska orka med, hur vi skyddar de äldre) istället för att i dagsläget slösa energi på att fajtas mot monster som i slutänden troligen visar sig vara väderkvarnar.

Men det är som sagt bara min åsikt, det.

Lämna en kommentar