Foto: Pascal van de Vendel on Unsplash

Jag håller oftast ett högt tempo i vardagen. Jag är glad och “på g”. Men inte alltid. Jo, glad är jag nästan jämt, förresten. Men jag hamnar ibland i perioder när jag saknar inspiration – drivet tar liksom semester.

Just nu är det lite så. Och gör jag inte något åt det, börjar tvivlen poppa upp. Gör jag rätt saker? Gör jag för lite saker? Vad sjutton är det jag SKA göra egentligen – är jag kanske inne på helt fel spår? Men så klart har jag fixat en plan för dessa tillfällen!

Så här gör jag:

  • Jag bestämmer mig för att jag ska göra EN “nyttig” sak varje dag. Städa kylskåpet, köra en maskin tvätt, gå igenom papper (tänk, det finns alltid en hög med papper som ligger och skräpar?!) mm. När jag gjort vad jag ska göra, kommer ofta energin och lusten att fortsätta med annat.
  • Jag påminner mig själv om vad som triggade igång min utmattningsdepression: prestationsångest och känslan av att inte duga. Vill jag dit igen? Aldrig i livet! Fast – hur hänger detta ihop med första punkten: att jag bestämmer mig för att “prestera” åtminstone en sak per dag? Men det har faktiskt inte med själva prestationen att göra – det hänger ihop med det faktum att jag inte vill halka in i nåt det-spelar-ingen-roll-tänk.
  • Jag är snäll mot mig. Jag skuldbelägger inte mig själv för att jag inte är på topp. Oftast har jag ju en enorm energi och drar igång projekt här hemma och fixar och donar och har mig. Gungor och karuseller!
  • Som grädde på moset: Jag ser till att antingen få mig ett rejält skratt eller en stund av hjärtevärmande glädje varje dag. Helst båda! Och det oavsett om jag är produktiv eller inte.

Tillvaron är seg för många nu. Jag är nog inte ensam om att ha trott att livet och tillvaron skulle ha normaliserats lite mer vid det här laget. Min vardag har inte förändrats så jättemycket – jag har ju jobbat hemifrån under många år. Dock har jag inte jobb så att det fyller mina dagar.

Vilket innebär att jag har hur gott om tid som helst för att t ex sätta ihop “riktiga” föreläsningar, filma dem och få upp dem på Youtube! Normalt sett skulle jag ha gjort det för länge sen. Men inget är ju direkt normalt nu. Och självklart påverkar det mig.

Man får göra så gott man kan, helt enkelt. Och komma ihåg att en vacker dag vänder det på riktigt. Då jäklar!😃

Lämna en kommentar